Petra

Lite overkligt att vara här. Pratat med vänner om Petra i så många år, velat åka hit och så plötsligt så är man på väg in i ravinen. Varmt och kallt om vartannat. Skönt att ha med en sjal att lägga över axlarna när vinden susar igenom ravinen, lika skönt att ta av den när det bli lä och solen steker.

Vi reser med Solresor. Jag vet inte varför, men medelåldern är väldigt hög och antalet kryckor högre än förväntat på en sån är tur. Vi mötte en annan tur från Apollo och jag gissar att medelåldern där var 35. Undrar vad det beror på?

Vår guide är charmig och bra på att ta hand om gruppen. Hon är inte så duktig på just Petra men vi hade md en lokalguide som var desto bättre. I kombination var de perfekta. Det tog ett par timmar att gå ner igenom ravinen med alla stopp och förklaringar och det var verkligen som att vara i en Indiana Jones-film att gå igenom ”Siqen” eller ravinen. Och ögonblicket när skattkammaren skymtar var en upplevelse som helt klart kan jämföras med första glimten av Machu Picchu eller Taj Majal..  Väl därinne var det turistståhej med kameler och hästar och åsnor som stundtals kändes som om de ville anfalla…. 😉   Vi lärde oss massor om nabatéernas sätt att leva och varför de byggde som de gjorde. Staden därinne lär ha hyst 30.000 personer, ändå helt osynlig för förbipasserande. Endast 10% är utgrävt och det finns inte mycket att komma in i och titta på. Upplevelsen är mest ravinen dit och åsynen av skattkammaren + att förstå hur de levde.

Det känns riktigt roligt att ha varit här!

Så häftigt att se detta!

Gravar överallt inne i staden.

Inte så många uthuggna figurer är kvar men här var en tydlig!

Vägen genm ravinen, som faktiskt är riktigt lång, över en kilometer, var det bästa på hela dagen!

Och medan vi svettas i ökenliknande landskap lägger Erik  upp bilder från sin ”vardag” på Filippinerna. Idag simmade han med valhaj och delfiner. Vet inte om jag vågat det!!!  Delfin ja.. men den andra bjässen!?!?