Kategori: Fotodagbok 2014
Mina ungar… världens bästa… jo visst är de! Men ibland undrar man ju hur det tänks? Kom idag hem och ville springa en vända. Behövde en macka innan att springa på så jag kollar i kylen. Jodå, gott om leverpastej. Så det blir min favoritmacka med just leverpastej tänker jag. Men det blev det inte. Båda paketen i kylskåpet såg ut som nedan. VARFÖR ställer man konstant in tomma mjölk- och juicepaket. Eller så sparas det en halv deciliter. Och leverpastejpaket där man inte ens kan skrapa ihop till 0,5 mm lager på mackan. Värdelöst!! Frågar så rart...
Bara ett fåtal dagar kvar så försvinner de… de små gullungarna. Det gäller att njuta av dem nu.. så det gör jag!
Inom väldigt kort försvinner båda pojkarna. Erik till Filippinerna och Marcus till Borås. Så tyst och välstädat det kommer att vara här hemma! Vet inte riktigt om jag längtar efter det eller inte. Tycker iallafall att det blir toppen för Erik att åka på sin surfresa. Det är han verkligen värd. Marcus har nu äntligen fått ett lya i Borås, det kommer förhoppningsvis att bli riktigt bra för honom. Vi gör alla vårt bästa för att se till att den mumsiga Turkish Delight tar slut innan de åker. Det går ganska bra… 🙂
Tänkte att det är väl bäst att hålla ångan uppe när man ändå är igång. Lite cykling med tillhörande geocaching kunde passa bra en söndag. Kanske ett par mil räknade jag fiffigt ut på kartan. Bengtsson tyckte det lät bra, och även när jag visade honom kartan anade han inga ugglor. Men det blev 43 km. Nästan ända fram till Skärhamn och tillbaka. Puh… Birger, som är lite jetlaggad efter sin kinaresa kastade sig i säng medan jag kastade mig över Turkish Delight.. hehe.
Inte mer än precis packat upp så var det upp med tuppen idag igen. Vandring på Härön med VänerCachers. Superfint väder och massor av burkar. Oj vilket tempo vi hade… helt slut vid hemkomst. Idag kom även Birger hem från Kina med väskorna fyllda av shopping. Vem kan få för många högtalare??
Upp tidigt. Vår rare chaufför Erdi körde oss till busshållplatsen. Det var lite otydligt när bussen skulle gå och ännu lite otydligare var busshållplatsen var. Men vi oroade oss inte. Erdi tar sitt uppdrag på blodigaste allvar och vi uppskattar honom. Han är så angelägen om att lära sig mer engelska. 🙂 Bussresan tog 5-6 timmar. Snörpligt fort att köra förbi hela den kuststräckan som det tagit oss tre dagar att paddla runt. Men roligt att se den igen, från andra hållet. Resan går mot sitt slut. Lena går igenom våra räkenskaper och det tar en stund innan...
Dag tre.. upp lite tidigare idag för turen är planerad till en längre sträcka. Det gjorde inget! God frukost på det utmärkta hotellet. Vi är förvånade över standarden på hotellen. Jag hade väntat mig något sämre. Iväg tidigt alltså. Stilla härligt vatten. Man kan verkligen inte tröttna på detta härliga hav! Vi paddlade utan stopp ganska länge, förundrades över limestone-klipporna som hela tiden ändrade struktur. Gent, vår guide, tog oss till en igenmurad stor port och berättade att detta var ingången för de albanska ubåtarna. Under berget fanns ett helt samhälle med vägar och boende. Nu var det...
Efter supergod frukost med ett förväntansfullt gäng var det dags för dag två. Idag skulle vi paddla ännu kortare så vi slog av på tempot för att inte komma fram för fort. Färgerna är fantastiska.. det är svårt att ta in alla intryck, man vill bara glida långsamt längs kustlinjen och njuta. Och det gör vi. Att inte paddla så långt idag gjorde verkligen ingenting. Vi gjorde ett par stopp och vikarna vi stannade i, särskilt en, var färgsprakande och öde. Lite himmelrike faktiskt! Vår guide har fattat att det är lite olika hur erfarna vi är i...
Så kom vi äntligen iväg ut på havet med kajakerna! Det blev en grupp på 10 personer. En blandad grupp med ett par skottskor, några amerikaner, ett par australiensare och några britter. Alla trevliga och angelägna att paddla. Havet är turkost och färgerna på land är starka och landskapet dramatiskt. Det är en fröjd att paddla, man känner sig priviligerad att kunna göra detta. Kajakerna är prijon. De har alla några år på nacken och en hel del skavanker, men Lena och jag som har singelkajaker är mycket nöjda med att vi har just det. Ett par av...
Innan vi åkte till Albanien måste man ju som cachare noga kolla vad som finns att logga. I Albanien kryllar det inte av cacher men jag hittade en som verkade ligga hyfsat nära vårt utgångsläge för paddelturen. En dryg vecka innan vi åkte kom det ett par DNFer på den. Hmm.. den verkade vara borta! Jag kontaktade CO och hörde efter och han sa att det måste den vara om den inte hittas. CO verkar bo långt bort och jag erbjöd mig att byta ut lådan. Han blev mycket nöjd och nu är det då dags! Vi bor...
Vi hade fått besked att bussen till Dhermi går 05.45. Kändes liiiite tidigt och skulle betyda att vi missade frukosten. Sånt gillar vi inte! Så vi hörde oss för lite och tror att vi nu sitter i en minibuss på väg till Dhermi som gick strax före 8I. I allafall fick vi en god frukost och skjuts till busshållplatsen av en gullig farbror som hade full koll på oss och som påstod att han skulle köra oss till flygplatsen om en vecka. Minibussen är lite skumpig och de tittade lite snett på Lena när hon satte på sig...
Låååång dag blev det, men nu är vi här. I Tirana. Varmt och skönt, vänligt och lugnt så här långt. Vid kontrollen på flygplatsen skulle allt bagage scannas efter att man hämtat ut sin väska. Detta har vi aldrig varit med om så vi såg tydligen väldigt förvånade ut där vi stod mitt i en japansk grupp turister. En albansk tulltjänsteman kommer fram till oss och säger med låg röst ”where are you from?” Sweden svarar vi. ”Nothing to declare?” frågar han. Nä… säger vi. ”Come with me” säger han och så får vi gå igenom en annan...
Kommentarer