Kajak i Albanien, dag 1

Så kom vi äntligen iväg ut på havet med kajakerna! Det blev en grupp på 10 personer. En blandad grupp med ett par skottskor, några amerikaner, ett par australiensare och några britter. Alla trevliga och angelägna att paddla. Havet är turkost och färgerna på land är starka och landskapet dramatiskt. Det är en fröjd att paddla, man känner sig priviligerad att kunna göra detta.

Kajakerna är prijon. De har alla några år på nacken och en hel del skavanker, men Lena och jag som har singelkajaker är mycket nöjda med att vi har just det. Ett par av killarna som dök upp lite tidigare än vi hade tydligen diskuterat med vår guide om att de gärna ville ha de två singelkajaker som fanns. Men se det gick inte, för jag upplyste guiden om att vi bokat och fått bekräftat att just vi skulle ha dem. Och så blev det. Nåja, de har killarna ska paddla några dagar längre än vi så de får ta dem efter oss.

Vi paddlar inte så långt varje dag. Det beror mest på att vinden tilltar efter lunch och vågorna blir betydligt större. Inte oroväckande stora men om man som guide har en grupp på tio och erfarenheten varierar kan jag förstå att han vill ha oss på land när det börjar blåsa. Vi paddlade, vilade på en sagolik strand där man kunde simma in i grotta, paddlade vidare och kom till vårt hotell.

Lite lunch och lite vila på stranden innan det började klia i Lenas ben. Hon ville gå promenad. Jo… promenad här betyder Upp Upp Upp. Det finns inga vägar som inte går upp på berget. Sagt och gjort. Vi tog på oss och gick, joggade lite och gick igen. 3 km uppför och 3 km ner igen. Kändes mycket bra. Inte blir man lat och fet av av semestra med Lena iallafall 🙂 Lite vila, sedan en god middag med fisk som var knappt död. Låg och stirrade på oss från tallrikarna, men god var den. Massor av god fetaost och sallad. Vi är verkligen här utanför säsong. Knappt några andra turister här och bara ett fåtal restauranger öppna. Men det funkar. Vi är nöjda!