Kanalbåt – Lllangollan

Imorse vaknade vi på kanalen. Helt stilla och tyst. Så skönt att sova en hel natt. Tror vi alla slocknade som klubbade sälar när vi ramlade på kuddarna i vår 20 meter långa båt.

En god frukost, sol på himlen och tuffade vi iväg. Idag var det min tur att köra. Tur man har kört snipa förut, reponstiden på styrningen påminner helt klart. Man får tänka ut en sväng lååångt innan den ska svängas. Jag klarade 2 av 3 broar utan att köra på… inte så dumt. Värst var det väl när det kändes som jag jag gjorden riktig burn-out.. fast med backen i. Peter och jag stod i dieselångorna och fnissade medan Birger och Gunbritt förfasade sig över att jag nästan körde in i en pumpstation.. hmm..

Idag var det en del broar men bara en lyftbro. Urgamla anordningar men väl fungerande. Det gäller bara att ta sig igenom de smala öppningarna. Vi stod redo med en lång pinne vid ett tillfälle, men kvinna kom förbi och sade ”dont worry if you bump them, they can take it!”   Kan ju vara skönt att veta. Vi bumpar dem inte så mycket faktiskt. Känns redan som om vi har rätt bra koll. Vi får se om vi tycker samma imorgon när vi har slussat! (ojoj, besättningen läste denna mening och kräver att jag dementerar! Man anser att jag överdriver bumpandet…   Det gör jag nog, men jag tror nog att några bumpningar förträngts också… 🙂

Kanalerna är gröna och lummig hela vägen. Engelsmännen är underbara, charmiga och vänliga. Vi låter två gå och cacha längs vägen och två köra båten. Den första delen av dagen var cacherna verkligen inte så roliga. Meterhöga brännässlor gjorde att vi vara hittade varannan cache. Inte bra!!

Men efter en god lunch på mycket engelsk pub började den riktiga trailen. Dubbel lycka för Peter som glatt körde båten i eftermiddagssolen medan vi andra promenerade längs kanalen i ett par timmar.