En vacker tågresa ?!?

Tågresa till Manu Oya. En av världens vackraste tågresor… om man ser något !!

Upp tidigt för att få biljetter – det fick vi: Andra klass utan garanti på att få plats. Vi kom med, Marcus var nog sist på.

Om man tänker på indiska fullproppade tåg… med folk överallt, inte en millimeter fritt spelrum, folk (Marcus ) som hänger ut genom öppen tågdörrar, ja då har man helt rätt bild!

Bokstavligen som sardiner i en plåtburk! Vi stod hela vägen, tror det var fyra timmar. Ibland såg man utsikten, ibland såg man vyer genom någons telefon som filmade. Såklart var det många turister men ändå mest lokala. När man ändå nästan kliver på varandra kan man lika gärna prata. Det är ju en sak som jag klarar ganska bra, att prata ? så vi hade supertrevligt med lokalbor, folk från Sydafrika, Litauen, Rumänien, Tyskland och en skön walesare.

Marcus stod i dörren, stor som han är tar han en del plats. Som Waleskillen sa”when he turns the sun sets”. Haha

Plötsligt var vi framme. En kamp att komma av tåget och få med sin packning. Och utanför vill massor av folk på. Tokigt!!

Så skönt att stiga av dock. En taxichaufför hittade oss och körde oss till vårt guesthouse uppe på berget. Vi gillade honom, så vi har bokat upp honom för detvå närmsta dagarna. Blir bekvämt och bra. Har ingen längtan efter tåg igen. Det var kul, en upplevelse, but not again ?

Nuwara Eliya ligger uppe i bergen bland alla teodlingarna. Här är engelsk kolonialstil, skön temperatur och avslappnat tempo. Lugnt och skönt. Dax att vila hjärnan efter betydligt stökigare Kandy.