Stefan Andersson
En sådan motsägelsfull person. Älskar honom! Han ser likadan ut som han gjort i 20 år. Han är oerhört charmig med publiken, verkar bara stå där och prata och inte alls ha repat in vad han ska säga. Alla bara ler och gillar honom. Han skriver ledsna och sorgliga låtar som inte har varken takt eller refräng. De handlar om soldater som dör och kvinnor som sviker. Några av dem får en att känna sig helt under isen enligt honom själv, andra kan man hantera över natten.
Men mellan låtarna, så står mannen där och berättar så vi skrattar och skrattar och bara älskar honom. Jag satt så jag såg större delen av publiken och alla kvinnor bara satt där och var helt saliga… Det funkar att vara prestigelös och bjuda på sig själv 🙂
Mysig kväll på Onsala Herrgård med kollegor och goa Tomas & Lena.
Kommentarer