Husbilsresa – Norge, tredje veckan

2 september

Kanske inte riktigt tredje veckan. Man blir dagvill av att bara resa och resa hela tiden. Men det gör ju inget 🙂

I strålande sol körde vi mot Norge. Eftersom vi glömt våra kartor hemma körde vi till Mo i rana där vi köpte oss en riktig vägatlas. Därefter fortsatte vi ut till kusten och tog en färja till ön Dönna.

Solen fortsatte att skina och när vi kom ut till västsidan av ön där vi stannade på en stor härlig strand nedanför ett majestätisktberg så tog Jette sig en kort tur med kajak i viken.

Ett enda annat par fanns i hela viken och de hade tälttak på bilen. De gav sig dock av när vinden tilltog lite senare på kvällen, vilket kanske var ett misstag för sedan lade det sig igen.

3 september

Vi tog oss en långsam förmiddag dagen efter. Tvättade kläder, hängde på tork på långa linor och slappade.

Efter lunch gick vi en liten vandring på 5-6 km på en ganska stökig stig. Stigen gick upp på berget och det var en vandring av sedd för erfarna vandrare och absolut ingenting för oss. Men vi ville egentligen bara se hur det såg ut där stigningen började. Det hittade vi inte men det var en trevlig vandring längs vattnet i iallafall.

Vi lämnade sedan Dönna och körde en fantastisk vacker väg ner mot ön söderut som heter Herøy. Vägen ut till Heröy var fantastiskt vacker och snirklade sig på smala broar mellan fina öar. Om man tycker att Atlanten hava Ernő är fantastisk så har man nog inte varit här.

Här hittade vi tack vare tips från paddelvän ett bra ställe att stå. Det kostade inte mycket men man skulle skicka betalning med vips, det norska Swish, och det har vi ju inte. Men jag har en kompis som jobbar i Norge och via via henne kunde vi betala och ligga på det här stället. Yttre Öksningen heter platsen där vi stannade.

4 september

Morgonen där på vaknade vi i god tid. Det var bleke och vi skulle ut på havet med kajakerna.

Här är det mycket tidvatten. Det skiljer uppåt uppåt 2 m mellan ebb och flod och vi var lite oroliga för om vi skulle komma ut eftersom vi började i ebb. Det var på håret men vi tog oss ut. Min tur var planerad enligt sjökortet som troligtvis visar högvatten läge. Det betyder att vi inte kunde paddla överallt där jag planerat eftersom det helt enkelt inte fanns något vatten där.

Men det var vackert storslaget, imponerande och väldigt väldigt fint att paddla där. Vi såg laxodlingar på håll och några båtar. Birger såg en stor torsk och vi såg också fem havsörnar som faktiskt cirkulerade nästan rakt över oss. I övrigt inga människor alls.

Vi paddlade ca en mil och var tillbaka, lastade kajakerna och lämnade Heröy. Det är smidigt med husbil. Vi var tidiga i kön och kunde använda väntetiden till att äta lunch, en ganska sen lunch men ändå.

Därefter körde vi ner Tjötta, tog färjan över till Vega som bara går ett par gånger om dagen. Birger springer som vanligt runt överallt medans jag väntar i husbilen och kommer ganska långt på min stickning.

Väl framme på Vega var det ungefär två mil över till västsidan där vi hade sett ut en plats som skulle passa både utsikt kraven iläggsplats för kajak. Här var det inte gott om ställen för fricamping så lite oroliga var vi om vi skulle hitta ett ställe. Men när vi kom fram så var den utsedda platsen ledig och vi står nu på första parkett med nosen ut mot havet.

Det var bleke och vi fick en otroligt vacker solnedgång. Imorgon blir det paddling.

Ikväll har vi faktiskt en mygga i husbilen. Jag tror att det är nummer fem på hela resan. Ändå har vi varit i Norrbotten och Västerbotten i en hel vecka. Vad är det för fel på myggorna i år?

5 september

Prognosen utlovades strålande sol och noll i vind. Noll i vind stämde hela dagen. Det var bleke och lätt paddlat bland alla öar. Vi gav oss längre ut i skärgården än vi hade planerat, allt låg helt platt.

När vi startade var det lågvatten och den planerade rutten på kartan stämde inte riktigt med verkligheten. Där rutten gick var det ibland torra land. Däremot orkade inte solen riktigt igenom. Men det var varmt och skönt och vi uppskattar verkligen naturen. Under paddlingen när det var ebb så var det tång nästan 2 m upp på klipporna. En orange brun tång som färgade hela landskapet. I takt med att vattnet steg och det blev flod försvann i stort sett all tång från klipporna och landskapet ändrade både färg och form. Däremot var det lite svårt att hitta stränder när det blev högvatten.

Vi paddlade runt rätt mycket för att leta efter ställen att gå i land, och när vi väl var i ibland fick man hålla koll på kajaken då vattnet steg väldigt snabbt Vi förstår att detta område är med på Unesco världsarvslista. Här var helt ljuvligt att paddla. Vi vinkade till en båt som vinkade tillbaka, i övrigt såg vi inte en människa på hela dagen.

När vi kom tillbaka såg vi två fiskebåtar komma in. Vattnet var otroligt klart och vi såg både små och stora stim under kajakerna. Vi såg också en säl som vi nu får lägga till vår stora djurlista på resan. Väl i land så orkade solen igenom. Vi kunde ta fram våra camping stolar och sätta oss i lä husbilen och verkligen njuta av värmen. Det blev så varmt och skönt att Jette plötsligt fick för sig att att hon skulle bada. Det hände ju ju inte alls alltför ofta, men eftersom det är ganska glest mellan duscharna så var det riktigt skönt att hoppa i vattnet. Det var faktiskt inte så galet kallt heller.

Vi satt och njöt länge i solen innan vi tog oss en liten promenad bort till Vegatrappan, en trappa som består av 1400 steg upp till en topp som vi hittills bara sett bland molnen. Vi kommer nog inte att orka gå hela vägen upp men imorgon, om vädret är fint, så tar vi oss så långt vi orkar.

6 september – 1400 trappsteg upp på Ravnfloget!

Vi vilade fram och tillbaka innan vi kunde bestämma oss för aktivitet idag. Men den tjocka dimman gjorde att paddling var olämpligt och vi bestämde oss för att undersöka om om det var finare väder ovanför molnen Det betyder att vi tog det 1400 trappstegen uppför Vega-trappan och vi fick vår belöning.

Där uppe tornade toppen av Söla upp mellan molnen och vi såg faktiskt ända till Lovund. Givetvis hade vi önskat klar sikt så att vi hade kunnat se alla öar vi paddlade mellan dagen innan, men det var mäktigt ändå att se topparna sticka upp bland molnen Det 1400 trappstegen var betydligt lättare än vad vi hade räknat med. Även om jag är en mesig vandrare som ständigt kämpar med med balansen så gick det väldigt bra. Vi tog oss upp och ner och vid ankomst tillbaka till husbilen var jag så genomsvettig att jag nakenbadade i havet. Det var ändå så dimmigt att ingen såg någonting, så det kändes helt helt okej även för en pryd gammal tant

Dimman höll i sig och vi bestämde oss för att inte stanna på Vega utan tog färjan tillbaka till fastlandet. Här hittade vi en ganska backig parkering där vi nu tänker tillbringa natten innan vi åker vidare till Torghatten i morgon .

7 september – Leka

Efter Vega krånglade vi oss ner till ön Leka. Ett par färjor fick det bli för att ta oss över och det blev ganska sen ankomst. På på ön hittade vi en kanske inte jätte charmig plats att stå på men med fantastisk fin service i form av fräscha toaletter. Norrmännen kan verkligen verkligen det där med rastplatser.

8 september

Dagen efter tog vi oss västerut på ön och fascinerades av unika klippformationer där man verkligen kände sig liten och en värld man inte kände igen. Vi vandrade på de ganska knöliga stenarna och det fanns gott om informationsskyltar att läsa om till Birgers stora glädje. Efter vandringen fortsatte vi en bit och tog fram cyklarna. Landskapet ändrade sig helt och blev flackare och mycket mera öppet.

Vi cyklade några kilometer till ett nytt vandring område. Denna gång väldigt väldigt lätt gånget men men inte mindre vackert. Det var otroliga vyer och vi njöt av vår fika i ett vindsc. Även vindskjul tror jag att norrmännen är världsmästare i.

Vi cyklade tillbaka till husbilen och körde sakta på västsidan. Vi stannade en stund och satt och njöt av utsikten innan vi tog oss tillbaka till vår nattplats

9 september

Morgonen därpå gick vi upp tidigt och tog färjan tillbaks till fastlandet. Vi bestämde oss för att köra en inte helt rak väg ner till vårt mål Steinkjer norr om Trondheim. Egentligen hade vi tänkt åka till Rörvik och paddla men vädret tillät inga sådana utflykter. Istället för att aktivera oss så aktiverade vi plånböckerna. Vi stannade till i Namsos där Birger shoppade loss och köpte skor och köpte lite andra grejer. Vi körde vidare till Steinkjer, där det verkligen ösregnade. Där gjorde vi ingenting förutom att sova.

10 september

Dagen efter körde vi från Steinkjer till Trondheim där vi hade tur att hitta en bra parkering mitt i stan. Det kan inte vara självklart för husbilar. Birger tittade i kyrkan och sedan gick vi runt på stan. Jette var väldigt nöjd med sitt garnköp som behövde kompletteras från förra besöket i Norge.

Vi kollade på bryggan och sedan åkte vi vidare söderut.

Här hittade vi en mysig liten plats att stå på, men när vi kollade väderleksrapporten och insåg att det skulle blåsa upp till 26 sekundmeter i byarna vågade vi inte stå kvar kvar. Vi bestämde oss för att köra vidare och då passerade vi högfjället. Det var helt fantastiskt vackert och vi bestämde direkt att hit får vi åka när det är mindre blåsigt en annan gång. Det blev en hel del mil den här dagen för att ta oss bort ifrån de blåsiga områdena. Övernattningen blev på en rastplats på kalfjället. Den natten blev ganska orolig då det ryckte rejält i bilen och kajakerna.

11 september

Vi vaknade tidigt och bestämde oss för att köra iväg innan det skulle tillta ännu mer. Frukosten fick intas lite längre söderut. Vi körde till Otta där vi stannade och gick omkring. Nu tror vi att vi kan varenda affär på den här orten. Och här fanns flera affärer än man skulle kunna tro.

12 september

Vi lämnade sitta hyfsat tidigt och valde en fjäll väg vidare mot Valdes Flya. Vädret blev allt bättre under dagen och vi fick återigen njuta av fantastiska utsikter. När vi väl Valdres så var det blå himmel och riktigt fina utsikter. Nu börjar det också ligga snö på bergen och träden har försvunnit. Det blev flera stopp med vandringar till Vattenfall och forsar. Väldigt imponerande, även om vandringarna inte var så långa som vi hade trott. Vi följde samma älv som stretade på. Uppe i Valdres var det bara att köra på tills vi hittade en bra plats att stanna på.

Vi hade en otrolig tur och hittade en plats med ljuvlig utsikt och inga andra bilar där just vi ville stå. Nu betedde vi oss som riktiga husbil åkare och tog fram stolar och bord och satte oss i eftermiddagssolen. Vid då nästan bort en stund innan vi bestämde oss för att gå en liten vandring i området.

Här finns inte så många stigar om man inte är sugen på att gå på Besereggen och det kanske vi inte riktigt skulle klara av, eller ens ha lust till. Det blir en lugn kväll, slappa och njuta av utsikten, sticka och lyssna på ljudbok. Det är inget synd om oss idag heller.

13 september

Vi flyttade oss bara några kilometer söderut och här hittade vi en fin stig upp på en liten topp som kändes lagom för oss. Vi tog oss upp i strålande sol och njöt av den osannolikt vackra utsikten.. Vilket fantastiskt ställe!

Vinden tilltog dock och topp-vandringar kändes mindre lockande. Vi bestämde oss för att köra vidare till Fagernes och för första gången på resan ta in på en camping. Herregud – en dusch! Så underbart! Varmt vatten på kroppen. Vi fikade i solen vid vattnet och hade wifi och allt kändes fantastiskt. Som grädde på moset avslutades dagen/natten med ett sprakande norrsken över hela himmelen. Helt wow!!!

14 september

Paddla stod det på dagens program. Men sjön var inte sååå fin som jag trott och luften är väldigt kall. Det passar bättre med vandring. Vi lämnade den civiliserade campingen och körde söderut till….