Paddling i Misterhults skärgård

Jag vet inte hur många år jag velat paddla i Misterhults skärgård. Ganska många. Har köpt och lusläst paddelboken om området, men det har bara inte blivit av.  Förrän nu!

Det blev precis så bra som jag trodde! En mycket annorlunda paddling för en som är van att paddla på västkusten. Här var det skog och vass och mycket lummigare än i våra hemmavatten. Lite samma känsla som att paddla på en sjö. Inte sämre, bara annorlunda.

Misterhults skärgård är verkligen full av skär! Små kobbar och holmar precis överallt. Det var inte läge att sitta och fibbla med kameran, genast hördes ett ilsket ”skraaaap” under kajaken. Här fick man vara på sin vakt och navigera ordentligt mellan stora och små grynnor. I vissa områden var det mjuka former och harmoniska skär, i andra var det som om någon bara kastat ut en massa stenar efter ett brott. Vassa och elaka, men vackra och på något sätt är det ju så att man MÅSTE in mellan alla stenarna. Bara för att se om det går…. 🙂

Helt enkelt att navigera i denna skärgård var det inte tycker jag. Men kombinationen karta och gps var inte dum. Ibland kom vi lite vilse men för det mesta visste vi ungefär var vi var.  🙂

Sandstränderna lyste med sin frånvaro så en ny upplevelse var att tvingas halka iland på glatta klippor. Snyggt var det nog inte, men med lite hasande och stapplande så gick det vägen.  Tältplatserna var bedårande! På kala klippor med utsikt över hela skärgården. Man blev helt enkelt inte mätt på utsikten. Att det blåste ungefär noll m/s gjorde det hela inte sämre!

Överhuvudtaget hade vi tur med vädret!  När vi lade i i Klintemåla var det många människor i färglada regnkläder som tyckte synd om oss för att vi skulle ut i regnet. Men klart.se hade sagt att det inte skulle blåsa och att det skulle bli uppehåll senare. Och precis så blev det. Att paddla i still regn gör ju inte ont. Bara trist när man ska i och ur kajaken. Desto härligare när det sedan klarnade upp, solen kom igenom och kvällen blev sådär underbar som man inte tror att man ska ha tillräckligt tur för att uppleva.

Massor av fåglar såg vi, fågelsången är liksom helt inpå en hela tiden tack vare lummigheten. Hägrar vet jag inte hur många vi såg. Detta var tydligen ett ”problem” sade lokalbefolkningen när vi pratade om detta vid återkomsten. Sälarna visade sig inte, men det ska tydligen vara gott om dem här också.

Helt klart vill jag paddla här igen, eller kanske i Tjusts skärgård, eller St. Anna. Ostkusten gav mersmak, även för en inbiten västkustpaddlare.

klintemala

På väg ut… nu lättar det!

Precis efter regnet, då är det så lugnt och vackert.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

In mot Örö

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lunchstopp utanför Örö.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så här sur blir man när man inser att godiset ligger i packluckan och inte i fikaluckan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mera fikastopp.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En dubbelselfie!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nya vyer hela tiden..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mot Örö

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så gulliga små hus

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Utsikt från tältplatsen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Också utsikt från tältplatsen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Solnedgångar får man aldrig för många av

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

V…

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.