Geocaching i Albanien

Innan vi åkte till Albanien måste man ju som cachare noga kolla vad som finns att logga. I Albanien kryllar det inte av cacher men jag hittade en som verkade ligga hyfsat nära vårt utgångsläge för paddelturen. En dryg vecka innan vi åkte kom det ett par DNFer på den. Hmm.. den verkade vara borta!
Jag kontaktade CO och hörde efter och han sa att det måste den vara om den inte hittas. CO verkar bo långt bort och jag erbjöd mig att byta ut lådan. Han blev mycket nöjd och nu är det då dags!
Vi bor på en strand cirka 4 km från cachen och det såg ut som om vi kunde gå längs stranden dit. Det kunde vi… men det var inte riktigt ”bara” strand hela vägen dit. Vi klättrade över stenar och klippor, vassa som sylar men vackra som raukar på Gotland. Det tog en lång stund och vi passerade många små stränder på vägen. Ibland kändes det som att vi gjorde intrång på andras stränder och jag gjorde det till en sport att säga hej varje gång vi passerade människor som låg och solade. Det var inte så många men det var verkligen inte många som hejade tillbaka. Lite konstigt.
Äntligen kom vi till rätt strand och bara den var cirka 1,5 kilometer. I slutet av den var klippor som vi fick simma runt. Vi hade en vattentät säck med men för säkerhets skuld hade jag den på huvudet. Vi såg nog rätt roliga ut… Så hittade vi grottan där det skulle ha funnits en cache. Jag letade en stund men insåg att alla hålor var tomma och jag placerade min fina vattentäta burk från www.geocachen.se. Lite tjejskrik och skratt blev det när Jetteråttan, dvs jag, mötte en annan Jätteråtta.. eller ok, kanske bara en minimus. Men det var iallafall en mus som bodde i grottan och tyckte vi var lite närgångna. Plötsligt kändes det bättre att peta in burken med en pinne….
Vi simmade och slappade en stund. Kravlade runt som bebisar på stranden. Barfota är det komplett omöjligt att gå på stenarna. De rullar under fötterna och det gör ruskigt ont. Man är INTE graciös när man går på dem. Men det visste vi ju så vi hade skorna med oss.
Vi bestämde oss för att det skulle bli lättare att gå uppför berget och längs vägen och tillbaka ner på vår strand. Stigningen är markant och solen var tuff. Ingen annan vettig människa var ute i solen. Men när vi väl kom upp på toppen var det en mycket lättare promenad tillbaka. Totalt gick vi nog en mil i gassande sol. Kanske inte optimalt, men vad gör man inte för en cache?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
I Albanien kommer du att bli bortrövad sa en vän.. ingen fara sa jag, jag är för gammal. De sätter på dig en burka och tar dig ändå sa Steve..   Nu har jag satt på mig en hemmagjord burka. Känner mig inte i farozonen för bortrövande alls 🙂
DSC01113_redigerad-1

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.